Hur vi möter kunskap och okunskap?

En mycket intressant och nästan lite metafysisk diskussion framkommer på sidan 125 och framåt där det bland annat står att kunskap bara finns i form av kunniga människor dvs inte bara lagrad i någon databank eller bok.Vidare försöker sig författaren definera kunskapsbegreppet vilket mynnar ut i en rad föreställningar,en av dessa tycker jag är intressant där han beskriver att kunskap måste föra fram till något som är gott dvs kommer någon till godo.
Vad tycker ni ,måste all kuskap föra något gott med sig och för vem?och måste kunskapen vara användbar(kunna användas praktiskt på något sätt?)

När man frågat eleverna vad som är en bra lärare är det vanligaste svaret att "det ska gå att prata med läraren". Detta kan man läsa om under rubrikens Lärarens betydelse på sid.178. Här poängteras också att man sett ett ökat behov en socialpedagogisk kompetens inom yrkesundervisningen. Man menar att elever kommer med allt sämre självförtroende och motivation till gymnasieskolan. Därför kan socialpsykologiskt kunnande vara att föredra framför djupa ämneskunskaper. Att bli bekräftad och att få pröva sig fram, "learning by doing" som förknippas med Dewys syn på undervisning där eleven utvecklar en förtrogenhet och erfarenhet genom sitt handlande och lärande är kanske ett bra sätt att råda bot på dåligt självförtroende och låg motivation. Med förutsättning att det passar yrket att pröva sig fram. Hur gör man annars ex. inom vården för att höja självförtroendet? Man kanske behöver förkovra sig i socialpsykologi? Jag tycker mig se en hel del vilsna och missförstådda själar, vad ser ni?

Teori eller praktik

Med utgångspunkt i resonemanget på sidan 123 där det beskrivs hur vi lätt skiljer teori och praktik åt så blir min frågeaställning om det går att skilja de åt?
Tanken jag har är följande:När vi tänker så bearbetar hjärnan information d.v.s det sker en process i hjärnan som innefattar en aktivitet i form av b.l.a elektriska signaler som överförs mellan neuronerna -det händer något.Under tankeprocessen (den teoretiska bearbetningen)behöver inte innebära att något ben eller en arm rör sig (omsättning i praktik?)
Frågan blir därför :Kan man särskilja teori och praktik?när börjar praktiken om man betraktar en process som sker i hjärnan som något praktiskt d.v.s det sker en rörelse?

thomas

Yrkesutbildning

På sidan 65 står det om hur man som skola kan fokusera på "lärande av det nya" och det var lite det jag var inne på i mitt förra inlägg. Idag så är det många äldre yrkeslärare som för sin kunskap vidare, men det är den gamla kunskapen som gäller. Hur får man då in nytt blod inom våra yrkesområden. De säger att det kommer vara brist på yrkeslärare i framtiden, men om inte de yngre människorna får möjlighet att komma in i systemet bara för att de måste jobba 10 år inom sitt yrke då blir det svårt. Många företag och organisationer ligger väldigt långt fram inom moderteknik. Kanske kan man anpassa en yrkeslärarutbildning med något företag som besitter den teknologi som vederbörande behöver inom sitt område. Så att det inte bara är pedagogik som denne får utbildning för utan även att man får praktisera och se hur det fungerar. Detta förekommer idag att man har något liknade som jag nämt, nämligen "industrilajv" där man kan stimulera sin inriktning och skaffa erfarenheter och kunskap. Kunde man föra in detta i någon form i yrkeslärarutbildningen så tror jag man kan komma väldigt långt. Jonas B

Lärarens kompetens

På sidan 40 står det om vikten av en lärares kompetens och hur man går tillväga när man valideras av olika instanser för att kunna få genomföra en yrkesutbildning på något högskolesäte i Sverige. Absolut tror jag att yrkeserfarenhet är viktig, men samtidigt tror jag att de som har jobbat länge inom sitt yrke lär ut sina egna erfarenheter och kunskaper. Tror det är både på gott och ont för är man inte en lärare som vill drivas framåt i utvecklingen så blir det nogb lätt att man stannar upp. Sen de här yngre killar och tjejerna som inte har så mycket erfarenhet men kanske har en grudlig och bra utbildning inom sitt område har en större drivkraft att utveckla sitt arbete och att lära sig mer om både yrkespraxis och att få yrkeskunskap. Framför allt inom mitt yrke så går tekniken fruktansvärt fort fram både inom teknik och olika dataprogram. Kanske är det då svårt för en äldre yrkeserfaren lärare att hänga med. Vad jag vill säga är att man kanske får kolla upp valideringssystemet lite mer än man kanske gör idag. Man nämner olika praxisar och utföranden om hur man går till väga på sidan 44-45, men kanske krävs det mer idag. Jag har själv varit med om att bli validerad flera gånger om men aldrig fått visa mig eller fått bevisa mitt kunnande inom mitt yrkesområde. Allt har gått via betyg, intyg och arbetsgivarpapper. Jonas B