I kapitel 1 tar författaren under rubriken " det är altid jag sm lär mig" upp att ingen kan lära någon något, det är alltid individen som lär sig! Detta håller jag med om men så ser ju inte skolan ut, har inte gjort det historisk och den verkar inte ändra sig heller... författaren skriver att föreläsaren skickar ut små kunskapspaket, samma till alla,samma kunskap. Lätt att kontrolera med prov! Hur ska vi som blivande lärare råda bot på detta? Det är ju inte särskillt individanpassat anser jag...
senare i boken skiver författaren att enda sätt att lära sig hur ett äpple smakar är genom att bita i det, det säger en del om learning by doing, detta är väldigt viktigt för de praktiska ämnen jag kommer att arbeta med men hur mycket låter man eleverna testa, göra fel, göra om och göra rätt i de andra ämnena?
i kap3 tas koceptet med förmedlingspedagogik upp, efter att ha läst förklaringen till dennes uppkomst är jag ffrågande till varför den fortfarande finns! jag känner mig misslyckad i min skolgång på grund av detta sätt att lära ut (inte nu utan i ggrundskolan). Min fråga är eftersom alla vet att den är klen, varför envisas "vi" med ha den kvar i skolans värd? I samma kapittel tas det upp en hel del andra metoder som jag personligen tror fungerar bätre så som till exempel nyfikenhets idéen.
Författaren tar i kapitel 4 upp sin syn på skillnaden mellan lärande och inlärning. Det väcker massa tankar i mig, vet alla lärare och elever skillnaden på dessa två olika saker? jag är ibland tveksam till detta, att eleverna inte förstår skillnaden kan jag köpa men lärare... Jag är medveten om pressen som lärare får utstå med budgetar och att alla måste bli godkända detta leder någ till att lärarna "går med på" att eleverna bara lär sig till proven. Men hur ska vi komma runt detta problem? Jag anser att det måste gå oatt ha en individanpassad skola där lärande står i fokus och inte betygsrelateradinlärning av den kuskap som anses viktig för de kommande betygen!
i slutet på kap5 tas det upp vilka nya problem som den "nya" tkniken ställer oss inför, till exempel att alltid vara nåbar. De elever som vi kommer att jobba med står mitt i detta och jag har en fundering om hur man ska kunna hindra en "kontaktöverdos" då jag tror att detta kan lda till utbrändhet och liknande. Jag har hört en amssa exempel på detta så som en flicka som hade mobilen i sängen och missade en massa skola för att hon vaknade upprepade gånger under natten av SMS och samtal. Vilken roll har skolan i detta? Kan vi göra något åt situationen eller kanske visa på de negativa sidor som faktiskt kan komma med teknologin! /Peter
söndag 11 april 2010
torsdag 8 april 2010
Lära...
I kapitel 2 står det att svenska skolorskunskap inte står sig internationellt och på något sätt så kan jag förstå detta. Skolans klimat känns mjäkigare idag än för ca 15 år sen då jag gick. Det är mycket mer problembarn idag och man ger dem nya chanser hela tiden för att det ska klara ett G i sina ämnen. många bryr sig inte helt enkelt. Frågan är bara hur man ska komma åt detta. Ställ mer krav!! /Jonas B
Kapitel 3 tar upp en del om motivation. Har man elever som inte kommer in på sitt första hands val är det svårt att motivera dessa. Hur gör man då.... Ja det är svårt! Av egen erfarenhet så tror jag man får lägga lite vikt på att de har kul, att man har kul tillsammans. Sen kanske inte alltid det funkar men man kommer en bit på vägen./Jonas B
I kapitel 3 tar man upp olika problem som kan uppstå! Jag själv har lite erfarenhet omkring detta! Det viktigaste jag känner är att man kommunicerar mellan varandra i arbetslagen och framför allt vågar säga till om det är något som man tycker är ett problem. Ibland kan det förekomma att någon drar ett större lass än sina kollegor och då är det viktigt att man vågar säga ifrån eller om man ser att någon har problem. Är jätte svårt men man måste. Vissa problem kanske löser sig självt men, det är inte meningen. I mitt yrke så jobbar vi med problem lösning och det uppstår hela tiden och allt som oftast så klarar elever inte dessa problem. Är ibland svårt att veta vilken väg man ska gå då./Jonas B
I kapitel 5 stöter man på ordet kompetens. I mina ögon är kompetens den lärare som kan trollbinda sina elever med att förmedla sin kunskap på ett sådant sätt att de tar till sig information och praktiska bitar på ett bra sätt. Det krävs alltså mycket mer än att bara var bra inom sitt yrkesområde. Samtidigt måste man själv vara motiverad att kunna utveckla sig sig själv men ny teknik som kommer hela tiden./Jonas B
Kapitel 6 pratar man man om team. Är lite som inom idrott där man är ett lag. Kan man dra åt samma håll och ha samma mål så kommer man oerhört lång, men gör man inte detta så funkar det allt som oftast inte alls. Mycket funkar säkert men någon far ofta illa för att en del ser bara till sig själva.Gör man det rätt kan man lära sig oerhört mycket av varandra./Jonas B
Kapitel 3 tar upp en del om motivation. Har man elever som inte kommer in på sitt första hands val är det svårt att motivera dessa. Hur gör man då.... Ja det är svårt! Av egen erfarenhet så tror jag man får lägga lite vikt på att de har kul, att man har kul tillsammans. Sen kanske inte alltid det funkar men man kommer en bit på vägen./Jonas B
I kapitel 3 tar man upp olika problem som kan uppstå! Jag själv har lite erfarenhet omkring detta! Det viktigaste jag känner är att man kommunicerar mellan varandra i arbetslagen och framför allt vågar säga till om det är något som man tycker är ett problem. Ibland kan det förekomma att någon drar ett större lass än sina kollegor och då är det viktigt att man vågar säga ifrån eller om man ser att någon har problem. Är jätte svårt men man måste. Vissa problem kanske löser sig självt men, det är inte meningen. I mitt yrke så jobbar vi med problem lösning och det uppstår hela tiden och allt som oftast så klarar elever inte dessa problem. Är ibland svårt att veta vilken väg man ska gå då./Jonas B
I kapitel 5 stöter man på ordet kompetens. I mina ögon är kompetens den lärare som kan trollbinda sina elever med att förmedla sin kunskap på ett sådant sätt att de tar till sig information och praktiska bitar på ett bra sätt. Det krävs alltså mycket mer än att bara var bra inom sitt yrkesområde. Samtidigt måste man själv vara motiverad att kunna utveckla sig sig själv men ny teknik som kommer hela tiden./Jonas B
Kapitel 6 pratar man man om team. Är lite som inom idrott där man är ett lag. Kan man dra åt samma håll och ha samma mål så kommer man oerhört lång, men gör man inte detta så funkar det allt som oftast inte alls. Mycket funkar säkert men någon far ofta illa för att en del ser bara till sig själva.Gör man det rätt kan man lära sig oerhört mycket av varandra./Jonas B
Det boken tar upp på sidan 17 "miljöpedagogik i ett nötskal" är ett väldigt hållbart resonomang, särskillt för oss yrkeslärare. De tar bland annat upp att kunskapsinhämtning alltid sker i samspel med den kontext man befinner sig i, tycker att det är relevant då vi talar om "olika" sätt att lära sig i skolan eller på praktik. Min syn på saken är att man kan inte ha bara det ena eller det andra, då kontexten är olika alltså lär man sig olika saker. Mindmaps tas också upp, vilket vi talat om, denna aspekt på lärande tror jag att många missar då det kan vara svårt att se alla som individer i en större grupp. anser dock att det är väldigt viktiggt då jafg alltid varit "den runda bollen i ett fyrkantigt hål", hade mina lärare varit mwer vaksamma på de kunskaper jag besatt snarare än att försöka få mig att "passa in". De skriver om learning by doing och även detta är ett sätt jag ser som ett bra sätt att lära ut i min lärarroll... Peter
onsdag 7 april 2010
Tankar inför 9/4
Jag måste bara påpeka de fantastiska reglerna/önskemålen som finns på sid 29 i kapitel 2. Regel nummer 7 lyder: ”Kräv att varje lärare skall lämna något slags bevis för att han eller hon har haft ett kärleksförhållande med åtminstone en annan mänsklig varelse”. Helt underbar, haha!
Detta för dock mina tankar till att det kanske var många som upplevde det så då (1973). Hur är det idag? Är vi för känslomässigt inblandade? Känner vi oss tvungna att ha ett personligt emotionellt förhållande/ansvar till/för alla elever och deras situationer?
Jag slår ihop och gör en lång fråga till kapitlet 3 och 4. I kapitel 3 i stycket om förmedlingspedagogik nämns ett experiment där en föreläsning i ett ämne visar sig inte ge samma långvariga förståelse för ämnet som där man diskuterat ämnet. Man nämner ett citat från Bloom (som stiftade Blooms taxonomi) ”Det bästa sättet att meddela ett lärstoff är föreläsningen, men till och med den sämsta diskussion är bättre när det gäller att utveckla förståelsen” I kapitel 4 tar man upp uttrycket som Dewey är känt för: ”learning by doing”. Han menar att eleverna i första hand ska lära genom praktiska handlingar. Är detta lite samma sak ??
Jag har funderat kring dessa två tankar i samband med praktiska moment (om man nu får kalla dem praktiska, men ni vet vad jag menar ;-)). Är diskussionen praktisk enligt Dewey, eller skulle han (som jag tolkar det) bara se själva utförandet av momentet som den praktiska delen. Anser han (eller någon annan) i så fall att det är det praktiska momentet man lär sig bäst av eller kan man tänka att diskussionen efter att ha utfört ett praktiskt moment ger mest? Jag tror nämligen att det är jätteviktigt att göra det praktiska momentet OCH att diskutera.
Jag fortsätter min fundering men kopplar även till en del i kapitel 5 där man tar upp olika kunskapsformer: fakta förståelse, färdighet och förtrogenhet. Dessa (eller även gärna Blooms taxonomi) bör man nog ta upp med eleverna redan när de kommer till gymnasiet.
Som det ser ut idag när det gäller praktiska moment, i alla fall inom den frisörutbildningen som jag har erfarenhet av, så förevisar läraren och sen får man träna. Viss diskussion pågår, men blir sällan långvarig. Jag kommer försöka diskutera mer med eleverna efter arbete med de praktiska momenten för att de ska få en djupare förståelse. Det kanske tar tid från de faktiska träningsmomenten, men gör kanske att eleverna snabbare utvecklas på ett djupare plan, med analys och värdering av sitt eget, och kanske även andras, arbeten.
I kapitel 6 beskriver man bland annat kollektivt lärande och hur man kan använda sig av detta. Jag tycker det är väldigt viktigt att man delar erfarenheter med varandra i ett arbetslag och att även eleverna får möjlighet att göra detta. Det leder till att man kanske helt plötsligt inser vilket fel man gjorde i en viss situation eller får möjlighet att utveckla en positiv handling ytterligare. Jag tycker det skapar ”liv” och utmaning i vardagen. Att bara arbeta själv på sitt eget sätt utan att dela erfarenheter med andra gör att man till slut inte tycker att ens arbete är roligt och utvecklande.
Detta för dock mina tankar till att det kanske var många som upplevde det så då (1973). Hur är det idag? Är vi för känslomässigt inblandade? Känner vi oss tvungna att ha ett personligt emotionellt förhållande/ansvar till/för alla elever och deras situationer?
Jag slår ihop och gör en lång fråga till kapitlet 3 och 4. I kapitel 3 i stycket om förmedlingspedagogik nämns ett experiment där en föreläsning i ett ämne visar sig inte ge samma långvariga förståelse för ämnet som där man diskuterat ämnet. Man nämner ett citat från Bloom (som stiftade Blooms taxonomi) ”Det bästa sättet att meddela ett lärstoff är föreläsningen, men till och med den sämsta diskussion är bättre när det gäller att utveckla förståelsen” I kapitel 4 tar man upp uttrycket som Dewey är känt för: ”learning by doing”. Han menar att eleverna i första hand ska lära genom praktiska handlingar. Är detta lite samma sak ??
Jag har funderat kring dessa två tankar i samband med praktiska moment (om man nu får kalla dem praktiska, men ni vet vad jag menar ;-)). Är diskussionen praktisk enligt Dewey, eller skulle han (som jag tolkar det) bara se själva utförandet av momentet som den praktiska delen. Anser han (eller någon annan) i så fall att det är det praktiska momentet man lär sig bäst av eller kan man tänka att diskussionen efter att ha utfört ett praktiskt moment ger mest? Jag tror nämligen att det är jätteviktigt att göra det praktiska momentet OCH att diskutera.
Jag fortsätter min fundering men kopplar även till en del i kapitel 5 där man tar upp olika kunskapsformer: fakta förståelse, färdighet och förtrogenhet. Dessa (eller även gärna Blooms taxonomi) bör man nog ta upp med eleverna redan när de kommer till gymnasiet.
Som det ser ut idag när det gäller praktiska moment, i alla fall inom den frisörutbildningen som jag har erfarenhet av, så förevisar läraren och sen får man träna. Viss diskussion pågår, men blir sällan långvarig. Jag kommer försöka diskutera mer med eleverna efter arbete med de praktiska momenten för att de ska få en djupare förståelse. Det kanske tar tid från de faktiska träningsmomenten, men gör kanske att eleverna snabbare utvecklas på ett djupare plan, med analys och värdering av sitt eget, och kanske även andras, arbeten.
I kapitel 6 beskriver man bland annat kollektivt lärande och hur man kan använda sig av detta. Jag tycker det är väldigt viktigt att man delar erfarenheter med varandra i ett arbetslag och att även eleverna får möjlighet att göra detta. Det leder till att man kanske helt plötsligt inser vilket fel man gjorde i en viss situation eller får möjlighet att utveckla en positiv handling ytterligare. Jag tycker det skapar ”liv” och utmaning i vardagen. Att bara arbeta själv på sitt eget sätt utan att dela erfarenheter med andra gör att man till slut inte tycker att ens arbete är roligt och utvecklande.
Lära eller läras inför seminarium 9 april
kap 2 Förmedlingspedagogiken har ett starkt fäste varför är det så? Att använda sig av progressiv pedagogik, är det mer krävande? Måste man vara tryggare i sin yrkesrollen än i förmedlingspedagogiken?
kap 3 Förmedlingspedagogikens grund är att kunskap kan överföras från hjärna till hjärna, från lärare till elev. Dewey menar att " all verklig kunskap uppstår genom egna erfarenheter" s.48. Motsägelsefullt:)
kap 4 Information kan överföras men inte kunskap. Lärandet är kopplat till själva görandet. Detta låter likt det Dewey säger fast med andra ord eller?
kap 5 På s.102 beskrivs att man ska anpassa sig och sin kompetens till en given kontext. " Det innebär att mål, uppgift, arbetsbeskrivningar, företagskultur, riktlinjer och regler inte ska eller bör ifrågasättas av individer. Än mindre kritiskt granskas eller ifrågasättas. Varför är det så? Är det kompetens? Vad beror det på? I boken tar man upp förmedlingspedagogikens starka fäste som en eventuell orsak.
kap 6 I detta kapitlet fastnade jag på två meningar: s.120 "Chefers pedagogiska roll är att påverka medarbetares förståelse för strategisk inriktning". s.121 "En individ lär så länge hon lever. En organisation lever så länge den lära" Intressant och tänkvärt.
kap 3 Förmedlingspedagogikens grund är att kunskap kan överföras från hjärna till hjärna, från lärare till elev. Dewey menar att " all verklig kunskap uppstår genom egna erfarenheter" s.48. Motsägelsefullt:)
kap 4 Information kan överföras men inte kunskap. Lärandet är kopplat till själva görandet. Detta låter likt det Dewey säger fast med andra ord eller?
kap 5 På s.102 beskrivs att man ska anpassa sig och sin kompetens till en given kontext. " Det innebär att mål, uppgift, arbetsbeskrivningar, företagskultur, riktlinjer och regler inte ska eller bör ifrågasättas av individer. Än mindre kritiskt granskas eller ifrågasättas. Varför är det så? Är det kompetens? Vad beror det på? I boken tar man upp förmedlingspedagogikens starka fäste som en eventuell orsak.
kap 6 I detta kapitlet fastnade jag på två meningar: s.120 "Chefers pedagogiska roll är att påverka medarbetares förståelse för strategisk inriktning". s.121 "En individ lär så länge hon lever. En organisation lever så länge den lära" Intressant och tänkvärt.
onsdag 3 mars 2010
Hur vi möter kunskap och okunskap?
En mycket intressant och nästan lite metafysisk diskussion framkommer på sidan 125 och framåt där det bland annat står att kunskap bara finns i form av kunniga människor dvs inte bara lagrad i någon databank eller bok.Vidare försöker sig författaren definera kunskapsbegreppet vilket mynnar ut i en rad föreställningar,en av dessa tycker jag är intressant där han beskriver att kunskap måste föra fram till något som är gott dvs kommer någon till godo.
Vad tycker ni ,måste all kuskap föra något gott med sig och för vem?och måste kunskapen vara användbar(kunna användas praktiskt på något sätt?)
Vad tycker ni ,måste all kuskap föra något gott med sig och för vem?och måste kunskapen vara användbar(kunna användas praktiskt på något sätt?)
När man frågat eleverna vad som är en bra lärare är det vanligaste svaret att "det ska gå att prata med läraren". Detta kan man läsa om under rubrikens Lärarens betydelse på sid.178. Här poängteras också att man sett ett ökat behov en socialpedagogisk kompetens inom yrkesundervisningen. Man menar att elever kommer med allt sämre självförtroende och motivation till gymnasieskolan. Därför kan socialpsykologiskt kunnande vara att föredra framför djupa ämneskunskaper. Att bli bekräftad och att få pröva sig fram, "learning by doing" som förknippas med Dewys syn på undervisning där eleven utvecklar en förtrogenhet och erfarenhet genom sitt handlande och lärande är kanske ett bra sätt att råda bot på dåligt självförtroende och låg motivation. Med förutsättning att det passar yrket att pröva sig fram. Hur gör man annars ex. inom vården för att höja självförtroendet? Man kanske behöver förkovra sig i socialpsykologi? Jag tycker mig se en hel del vilsna och missförstådda själar, vad ser ni?
Teori eller praktik
Med utgångspunkt i resonemanget på sidan 123 där det beskrivs hur vi lätt skiljer teori och praktik åt så blir min frågeaställning om det går att skilja de åt?
Tanken jag har är följande:När vi tänker så bearbetar hjärnan information d.v.s det sker en process i hjärnan som innefattar en aktivitet i form av b.l.a elektriska signaler som överförs mellan neuronerna -det händer något.Under tankeprocessen (den teoretiska bearbetningen)behöver inte innebära att något ben eller en arm rör sig (omsättning i praktik?)
Frågan blir därför :Kan man särskilja teori och praktik?när börjar praktiken om man betraktar en process som sker i hjärnan som något praktiskt d.v.s det sker en rörelse?
thomas
Tanken jag har är följande:När vi tänker så bearbetar hjärnan information d.v.s det sker en process i hjärnan som innefattar en aktivitet i form av b.l.a elektriska signaler som överförs mellan neuronerna -det händer något.Under tankeprocessen (den teoretiska bearbetningen)behöver inte innebära att något ben eller en arm rör sig (omsättning i praktik?)
Frågan blir därför :Kan man särskilja teori och praktik?när börjar praktiken om man betraktar en process som sker i hjärnan som något praktiskt d.v.s det sker en rörelse?
thomas
tisdag 2 mars 2010
Yrkesutbildning
På sidan 65 står det om hur man som skola kan fokusera på "lärande av det nya" och det var lite det jag var inne på i mitt förra inlägg. Idag så är det många äldre yrkeslärare som för sin kunskap vidare, men det är den gamla kunskapen som gäller. Hur får man då in nytt blod inom våra yrkesområden. De säger att det kommer vara brist på yrkeslärare i framtiden, men om inte de yngre människorna får möjlighet att komma in i systemet bara för att de måste jobba 10 år inom sitt yrke då blir det svårt. Många företag och organisationer ligger väldigt långt fram inom moderteknik. Kanske kan man anpassa en yrkeslärarutbildning med något företag som besitter den teknologi som vederbörande behöver inom sitt område. Så att det inte bara är pedagogik som denne får utbildning för utan även att man får praktisera och se hur det fungerar. Detta förekommer idag att man har något liknade som jag nämt, nämligen "industrilajv" där man kan stimulera sin inriktning och skaffa erfarenheter och kunskap. Kunde man föra in detta i någon form i yrkeslärarutbildningen så tror jag man kan komma väldigt långt. Jonas B
Lärarens kompetens
På sidan 40 står det om vikten av en lärares kompetens och hur man går tillväga när man valideras av olika instanser för att kunna få genomföra en yrkesutbildning på något högskolesäte i Sverige. Absolut tror jag att yrkeserfarenhet är viktig, men samtidigt tror jag att de som har jobbat länge inom sitt yrke lär ut sina egna erfarenheter och kunskaper. Tror det är både på gott och ont för är man inte en lärare som vill drivas framåt i utvecklingen så blir det nogb lätt att man stannar upp. Sen de här yngre killar och tjejerna som inte har så mycket erfarenhet men kanske har en grudlig och bra utbildning inom sitt område har en större drivkraft att utveckla sitt arbete och att lära sig mer om både yrkespraxis och att få yrkeskunskap. Framför allt inom mitt yrke så går tekniken fruktansvärt fort fram både inom teknik och olika dataprogram. Kanske är det då svårt för en äldre yrkeserfaren lärare att hänga med. Vad jag vill säga är att man kanske får kolla upp valideringssystemet lite mer än man kanske gör idag. Man nämner olika praxisar och utföranden om hur man går till väga på sidan 44-45, men kanske krävs det mer idag. Jag har själv varit med om att bli validerad flera gånger om men aldrig fått visa mig eller fått bevisa mitt kunnande inom mitt yrkesområde. Allt har gått via betyg, intyg och arbetsgivarpapper. Jonas B
söndag 28 februari 2010
Förberedelser i skoan inför arbetslivet är viktigt...FÖR ALLA...
Min andra tanke hämtar jag från bokens sida 51 där man beskriver vikten av goda relationer mellan skola och arbetsliv i yrkesprogram. Man beskriver även att det är viktigt för eleverna att lära sig yrkeslivet samt yrkesspråket. Även på sidan 181 betonar man vikten av att bygga broar mellan skolan och arbetslivet. Mina erfarenheter från skolan samt de diskussioner vi har haft under olika seminarier pekar på att detta är otroligt viktigt. Jag upplever att eleverna ibland inte ser skolan som verklig . Man får kommentarer som: ”Men så skulle jag inte ha gjort om det var på riktigt”. Skolan ska ses som att det är ”på riktigt” för det kan vara svårt att ändra beteendet när man sedan kommer ut på en arbetsplats. Även lärarna bör se till att prata till och behandla eleverna som kollegor i större utsträckning. Något som dock slår mig är att diskussionen av detta ämne mest frekvent verkar behandla ”yrkeselever”. Jag upplever att vi ändå är relativt bra på detta i yrkesprogrammen, men man kanske glömmer bort de högskoleförberedande programmen. Även de eleverna bör bli bemötta på samma sätt och bli mer förberedda för arbetslivet än vad de blir idag. Även om de planerar att studera några år till så har de ofta sommarjobb eller extrajobb av något slag och denna förberedelse är lika viktig för dem. /Anna Nilson
Är vi lika mycket värda?!
Min fösta tanke behandlar ett ämne som jag har kommit fram till efter att ha läst olika delar av boken samt de kunskaper jag har om den nya gymnasieskolan. På sidan 42 berörs lärarkompetens och didaktisk kompetens. Jag jämför då detta med de bestämmelser kring den nya gymnasieskolan där yrkeslärare ej behöver vara behöriga lärare och alltså inte ha någon pedagogisk utbildning. På sidan 123 skriver man att det i de flesta fall i skolan anses att själen ”står över” kroppen, att tänkande skulle vara mer värdefullt och avancerat än kroppsarbete samt att teoretisk kunskap är mer värdefull än praktisk. Det de skriver i boken som svar på detta är däremot att kroppsarbete kan vara mer krävande eftersom det ställer krav på att både tänka och ”göra” samtidigt. Det diskuteras även var som är praktiskt och vad som är teoretiskt. Mina tankar kring det här ämnet är därför: Varför ska man inte ställa samma krav på yrkeslärare angående pedagogisk utbildning? Detta kommer endast att förstärka de förutfattade meningar om att ett yrkesprogram och yrkeslärare är mindre värda och inte lika avancerade som de högskoleförberedande programmen. /Anna Nilson
Är YBL yrkesbaserat lärande en möjlighet till en förändring mot en bättre yrkesutbildning? Är det gymnasium 2011?
Att utbildningen tar sin utgångspunkt i yrkesverksamheten och bestämmer när läraren ska introducera skolans teoretiska perspektiv kan man läsa om på sidan, 115-117. Man menar att lärarens roll blir då att fungera som mäklare mellan skolan och arbetslivet. Kraven på läraren blir stora om YBL ska förverkligas och läraren kan inte heller räkna sig till den främste inom yrket då de studerande kommer att möta personer på arbetsplatsen med större yrkesskicklighet. Det blir en form av problematiserat lärande och en successiv inskolning till yrket som bygger på att den studerande är ute i yrkeslivet minst halva tiden.
Inom handelsämnena är det ett problem att i stort sett all undervisning blir teoretisk. Att skapa rätt handelsmiljö i skolan är näst intill omöjligt. Eleverna är idag ute och praktiserar 1 dag/v i tvåan och två dagar/v i trean, det är många gånger dessa dagar som skapar relevanta diskussioner i skolan. Då kan man handgripligen gå in som lärare och reflektera och fundera tillsammans med eleverna över olika situationer de upplevt i verkligheten. Eleverna som valt handelsprogrammet har troligtvis en tro på att skolan ska se något annorlunda ut än grundskolan, men tyvärr tror jag att de upplever att det är liknande pga, alla teorilektioner. Detta gör att man kan se att motivationen sviktar hos många elever. Lärare jag pratat med menar att de kan se en kurva där eleverna i början på ettan är intresserade och motiverade, men i slutet på ettan börjar motivationen svikta och de har fortfarande inte fått någon anknytning till yrkeslivet. I tvåan går de ut och praktiserar 1 dag/v men tyvärr menar lärare att det inte räcker utan att motivationen många gånger är relativt låg under tvåan. I trean är eleverna ute och praktiserar två dagar/v och motivationen ökar. Naturligtvis inser eleverna faktum att de snart ska ut i yrkeslivet, men här är diskussionerna många och långa om allt vad de är med om.på sina praktikplatser. Det engagemang som är i trean önskar man under hela utbildningstiden det är riktigt underbart och här står lärandet i fokus
Inom handelsämnena är det ett problem att i stort sett all undervisning blir teoretisk. Att skapa rätt handelsmiljö i skolan är näst intill omöjligt. Eleverna är idag ute och praktiserar 1 dag/v i tvåan och två dagar/v i trean, det är många gånger dessa dagar som skapar relevanta diskussioner i skolan. Då kan man handgripligen gå in som lärare och reflektera och fundera tillsammans med eleverna över olika situationer de upplevt i verkligheten. Eleverna som valt handelsprogrammet har troligtvis en tro på att skolan ska se något annorlunda ut än grundskolan, men tyvärr tror jag att de upplever att det är liknande pga, alla teorilektioner. Detta gör att man kan se att motivationen sviktar hos många elever. Lärare jag pratat med menar att de kan se en kurva där eleverna i början på ettan är intresserade och motiverade, men i slutet på ettan börjar motivationen svikta och de har fortfarande inte fått någon anknytning till yrkeslivet. I tvåan går de ut och praktiserar 1 dag/v men tyvärr menar lärare att det inte räcker utan att motivationen många gånger är relativt låg under tvåan. I trean är eleverna ute och praktiserar två dagar/v och motivationen ökar. Naturligtvis inser eleverna faktum att de snart ska ut i yrkeslivet, men här är diskussionerna många och långa om allt vad de är med om.på sina praktikplatser. Det engagemang som är i trean önskar man under hela utbildningstiden det är riktigt underbart och här står lärandet i fokus
fredag 19 februari 2010
Elevernas möjlighet till påverkan..
På sidan 66 står det att för att kunna uppnå ett produktivt lärande så krävs det att man "lär det nya genom att göra det nya" och författaren hänvisar till Becker (1972) som påstår att eleverna har i stort sett obefintlig möjlighet till att kunna påverka både undervisningens innehåll samt formerna för den.
Dagens ungdomar har så stora kreativa resurser som går att använda för att skapa nya former för undervisningen och för att hitta alternativa vägar att nå de uppsatta kunskapsmålen. På vilket sätt lyckas verksamheten utnyttja denna kompetens genom att ge eleverna möjlighet att påverka sin utbildningssituation? Om denna möjlighet ges, kan den då leda till mer engagemang från eleverna och i förlängningen till en förbättrad inlärning och förståelse och högre måluppfyllelse? Och om denna positiva förändring sker inom verksamheten, följer den då med eleverna ut i arbetslivet och på så sätt gagnar både verksamheten i stors samt den aktuella branschen genom att nya tankar och idéer prövas och kanske etableras?
Riskerar inte alla inblandade miste om en stor möjlighet till utveckling om denna kompetens ignoreras?
/Lovisa Wallin
Vad är didaktisk kompetens?
På sidan 50 uttrycker några yrkeslärare sin definition av begreppet "didaktisk kompetens" och det essentiella i denna kompetens tycks enligt dessa pedagoger vara att man kan skapa goda och trygga relationer, träna den sociala kompetensen och förmågan att kommunicera, samt att skapa en organiserad och strukturerad förutsättning för själva arbetsuppgifterna.
Min fundering som uppstår är om yrkeslärare generellt har lättare att skapa goda och avslappnade relationer till eleverna än var ämneslärare har? Kan det i så fall bero på att då man utför en praktisk arbetsuppgift så kanske yrkeslärarna har lättare för att bli mer deltagande i elevens arbetsprocess och utveckling, att det finns större möjligheter till samtal och diskussioner och därigenom träna den sociala kompetensen/odla relationer eller att pedagogen och eleven blir mer som "kollegor"? Finns det då även en risk att man blir för mycket "kompis" med eleverna och hur påverkar det i så fall deras kunskapsprocess och förståelse, positivt eller negativt?
Min fundering som uppstår är om yrkeslärare generellt har lättare att skapa goda och avslappnade relationer till eleverna än var ämneslärare har? Kan det i så fall bero på att då man utför en praktisk arbetsuppgift så kanske yrkeslärarna har lättare för att bli mer deltagande i elevens arbetsprocess och utveckling, att det finns större möjligheter till samtal och diskussioner och därigenom träna den sociala kompetensen/odla relationer eller att pedagogen och eleven blir mer som "kollegor"? Finns det då även en risk att man blir för mycket "kompis" med eleverna och hur påverkar det i så fall deras kunskapsprocess och förståelse, positivt eller negativt?
/Lovisa Wallin
tisdag 16 februari 2010
Kan bloggen vara en undervisningsarena? Vad kan man i så fall lära?
Hej
I den här bloggen ska du i kursen Lärande och undervisning i yrkesutbildning göra inlägg och diskutera innehållet i boken Didaktik för yrkeslärare. Välj ett innehåll från boken som du finner intressant eller som du tycker att man kan ifrågasätta, ange en sidhänvisning i anslutning till inlägget. Gör minst två inlägg på bloggen "didaktik för yrkeslärare 2" senast den 2 mars. Kommentera också minst tre andra inlägg (det är naturligtvis fritt att kommentera mer än så). Kommentarerna görs senast den 8 mars klockan 09.00.
Fundera över följande frågeställningar, inget som är nödvändigt att redovisa i bloggen men vill ni disktera är det ok, kan lika väl vara en del av din personliga loggbok. Ni har tidigare erfarenheter från seminarier i en gemensam lokal på högskolan. Vad skiljer de mötena från möten på nätet? Lär man olika saker eller är formen för seminarier utbytbara? Vilken betydelse uppfattar du att tidigare seminarer har för det utbyte seminarier på nätet ger? Vad har du lärt av innehållet och formen?
I den här bloggen ska du i kursen Lärande och undervisning i yrkesutbildning göra inlägg och diskutera innehållet i boken Didaktik för yrkeslärare. Välj ett innehåll från boken som du finner intressant eller som du tycker att man kan ifrågasätta, ange en sidhänvisning i anslutning till inlägget. Gör minst två inlägg på bloggen "didaktik för yrkeslärare 2" senast den 2 mars. Kommentera också minst tre andra inlägg (det är naturligtvis fritt att kommentera mer än så). Kommentarerna görs senast den 8 mars klockan 09.00.
Fundera över följande frågeställningar, inget som är nödvändigt att redovisa i bloggen men vill ni disktera är det ok, kan lika väl vara en del av din personliga loggbok. Ni har tidigare erfarenheter från seminarier i en gemensam lokal på högskolan. Vad skiljer de mötena från möten på nätet? Lär man olika saker eller är formen för seminarier utbytbara? Vilken betydelse uppfattar du att tidigare seminarer har för det utbyte seminarier på nätet ger? Vad har du lärt av innehållet och formen?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)