onsdag 3 mars 2010
När man frågat eleverna vad som är en bra lärare är det vanligaste svaret att "det ska gå att prata med läraren". Detta kan man läsa om under rubrikens Lärarens betydelse på sid.178. Här poängteras också att man sett ett ökat behov en socialpedagogisk kompetens inom yrkesundervisningen. Man menar att elever kommer med allt sämre självförtroende och motivation till gymnasieskolan. Därför kan socialpsykologiskt kunnande vara att föredra framför djupa ämneskunskaper. Att bli bekräftad och att få pröva sig fram, "learning by doing" som förknippas med Dewys syn på undervisning där eleven utvecklar en förtrogenhet och erfarenhet genom sitt handlande och lärande är kanske ett bra sätt att råda bot på dåligt självförtroende och låg motivation. Med förutsättning att det passar yrket att pröva sig fram. Hur gör man annars ex. inom vården för att höja självförtroendet? Man kanske behöver förkovra sig i socialpsykologi? Jag tycker mig se en hel del vilsna och missförstådda själar, vad ser ni?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Håller med dig Carina att det är viktigt att kunna en hel del innom socilapsykologi,psykologi,gruppdynamik,konflikthantering osv för att kunna förstå elevernas och bemöta de på ett proffsigt sätt så man inte handlar när man inte behöver det och vice versa.Det finns många man ser som behöver mycket stöd och jag tycker att eleverna kan få för mycket uppgifter som inte kommer från deras egen nyfikenhet utan som blir pålaggda mer uppifrån så att säga.Att lära genom att göra ger en stor tillfredställelse för eleven men alla lär ju inte lika fort och på samma sätt.(blev visst nya frågor....)
SvaraRadera